So I can find someone to rely on and run to them
Oh my. Jag vet inte vad jag ska säga, jag vill säga en sak så mycket för jag tänker på den hela tiden. Jag har blivit besatt. Som alltid, som vanligt. Bara för att jag är den jag är, för att jag inte har någonting annat. Jag har blivit besatt igen. Fattar inte hur jag kan göra det igen, hur det liksom funkar varje gång. Bara för att jag älskar att drömma, det är det jag lever för, eller nja kanske inte allt men till stor del, nästan. Vad ska jag annars leva för om inte drömmar? De får en att finna hopp om vad som skulle kunna bli, att tro på någonting, att glömma allting som är riktigt, allting som är falskt och hemskt. En fiktiv värld. En bok. En fiktiv värld, en underbar bok, allting och ingenting. Besatt, igen och igen. Undrar ifa jag inte varit ensam, undra ifa då, då skulle jag inte bli såhär. Det är jag inte säker på, men jag har ju aldrig vetat, aldrig. Jag lever i min lilla fiktiva värld just nu. Dels för att klara av min situation just nu. Det får det att bli lite bättre.
Åh jag var så sugen på en räk rulle tidigare för de andra skulle beställa men jag tycker det är så äckligt att jag inte klarar av att käka det, räkor. Usch! Men jag ville som göra det för alla bara klagar på mig för att jag inte vill äta samma mat som dem, att jag inte vill äta kött. Varför inte, varför ska du vara speciell, varför kan du inte äta det som du alltid ätit, du hatar inte kött du har alltid älskat det, varför ska du bli äcklad av det nu??? Varför och svaret är att jag bara är det. Jag önskar att jag skulle kunna käka det men det är ju bara för att så vill alla att det ska vara. För alla andra gör det och jag vill inte vara som alla andra. Det är faktiskt inte så men varför ska jag behöva göra det för att alla andra gör det? Eller jo lite därför också. Försöker se mig själv skära i en kött bit och tugga på den, bara tugga ner det där djuret, svälja ner det i min mage. Men varför skulle jag göra så? Jag tycker att det är äckligt, ändå skulle jag kunna göra det. Men jag finner det inte längre underbart att äta kött. Jag finner inte att det är njutning som jag en gång gjorde. Hur konstigt är inte det.
Förr sa jag alltid till Camilla och Agnes, det är ju ändå styckade, varför inte äta dem, de är ju ändå döda, de kan inte känna längre, de ligger ju bara där i kött disken, varför vill ni inte äta dem? Det finns ingen direkt svar, men varför vill inte jag äta dem längre, nu. Förr var det inga problem. Jag finner inte längre att det är gott, jag kommer glömma hur det smakar en dag. Inte idag men någon gång. Jag förstår inte varför jag måste äta kött. Men det blir ändå frågan varför inte. Varför äter du kött är det ingen som frågar, men om man inte gör det. Det är inte någonting konstigt med det alls. Vi är uppfostrade till att äta kött, de mesta av oss iaf. För majoriteten i världen äter faktiskt kött.
Det går dock att leva utan kött. För jag menar, vi producerar ändå mestadelen av köttet. Det är inte så att vi måste skjuta djur för att överleva, utan vi gör dem för att sen döda dem och sen äta dem. De har inget bra liv under den perioden. Jag vill bara inte känna att människor behandlar mig annorlunda för att jag valt att inte äta det som de livför sig på. Men det kommer alltid att vara så. Jag kommer inte vara samma person för dem. Jag är en mes för att jag inte klarar av att äta kött, det vet jag att många tänker och jag önskar att jag inte önskade att jag åt kött för att det skulle vara enklare.
Only 33 days left
Vampire girl
