If you were the winter, I know I'd be the snow
Åh nu är tjejerna på cup utan mig. De har sin första match 10.20 så snart kommer jag ringa det första samtalet för att höra hur det går/gått. Jag önskar verkligen att jag kunnat vara där. Men nästa cup ska jag vara där för dem och vara frisk. Nu är jag ändå sjukt pigg men jag orkar inte göra mycket ändå. Jag har typ träningsvärk i benen sen jag vara på skolan. Ojoj, det är tragiskt jag vet. Sen håller jag på stelna ihop totalt. Bara ligga och inte göra någonting och sen ingen stretch, inte att rekomendera. Ska iaf laga någonting gott till middag idag, typ Melinda lasagne, mums. Känner för att käka någonting riktigt nyttigt faktiskt.
En sak jag har funderat på. När man får höra att man inte kan göra någonting som man vill, då vill man bara göra det ännu mer. Jag tror att jag baserat många livs avgörande val på detta. För jag har ofta fått höra det, det gör mig faktiskt lite lessen. Inte så att det har varit saker som jag inte får göra för att det är fel eller så, utan saker som jag velat göra för att det varit en dröm för mig. Men jag har aldrig varit bra nog och då vill dessa rådgivare att jag inte skall bli sårad. Fast faktum är att jag mycket hellre misslyckas om jag försökt allt jag kunnat med deras stöd än att de i första början säger att jag inte kommer klara av det. Även om de försöker förfina orden så tar det ändå jävligt hårt. Är det så fel att misslyckas? Kan man inte få upptäcka att det kanske inte var så smart på sitt eget sätt? Och även om det är tufft, vad säger att man faktiskt inte lyckas i slutändan ändå? Oj jag har gjort så många val baserat på detta. Jag vill inte göra saker som alla andra gör, bara för att det känns som att svika mig själv på något konstigt sätt. Säger de att jag inte klarar av det, blir jag förbannad. Den enda som har den auktoriteten att säga det till mig är faktiskt jag själv.
Titta igenom lite gamla brev och papper igår och det var så roligt. Minnen som jag inte ens kom ihåg att jag hade. De fanns där. Vissa saker kom jag faktiskt aldrig ihåg men det var ändå fint. Typ grejer sen jag gick i ettan, hur gammal var jag då? Typ 7 ojoj, det var sjukt länge sedan. Satt där och skrattade för mig själv. Behövde nog det också, lite uppmuntran. Veta att människor faktiskt brytt sig om mig var fint.
Nåja, lite mer Guld Kompassen?
Only 27 days left
Vampire girl
En sak jag har funderat på. När man får höra att man inte kan göra någonting som man vill, då vill man bara göra det ännu mer. Jag tror att jag baserat många livs avgörande val på detta. För jag har ofta fått höra det, det gör mig faktiskt lite lessen. Inte så att det har varit saker som jag inte får göra för att det är fel eller så, utan saker som jag velat göra för att det varit en dröm för mig. Men jag har aldrig varit bra nog och då vill dessa rådgivare att jag inte skall bli sårad. Fast faktum är att jag mycket hellre misslyckas om jag försökt allt jag kunnat med deras stöd än att de i första början säger att jag inte kommer klara av det. Även om de försöker förfina orden så tar det ändå jävligt hårt. Är det så fel att misslyckas? Kan man inte få upptäcka att det kanske inte var så smart på sitt eget sätt? Och även om det är tufft, vad säger att man faktiskt inte lyckas i slutändan ändå? Oj jag har gjort så många val baserat på detta. Jag vill inte göra saker som alla andra gör, bara för att det känns som att svika mig själv på något konstigt sätt. Säger de att jag inte klarar av det, blir jag förbannad. Den enda som har den auktoriteten att säga det till mig är faktiskt jag själv.
Titta igenom lite gamla brev och papper igår och det var så roligt. Minnen som jag inte ens kom ihåg att jag hade. De fanns där. Vissa saker kom jag faktiskt aldrig ihåg men det var ändå fint. Typ grejer sen jag gick i ettan, hur gammal var jag då? Typ 7 ojoj, det var sjukt länge sedan. Satt där och skrattade för mig själv. Behövde nog det också, lite uppmuntran. Veta att människor faktiskt brytt sig om mig var fint.
Nåja, lite mer Guld Kompassen?
Only 27 days left
Vampire girl
Kommentarer
Trackback
