givemetruth

Idag har jag längtat så sjukt mycket till New Moon, inte länge kvar nu, bara en månad. Jag har längtat tillbaka till civilationen så sjukt mycket. Att få fara på skolan, oj att jag säger det. Mest har jag ju längtat efter B och E, seriöst. Det var länge sedan jag läste en bok eller såg Twilight, och vi får inte glömma Jacob. Fiktiva figurer I know men ändå. Jag har inte mycket annat till liv så.
Eh sen längtar jag dödligt mycket till att få börja träna igen. Mina armar är så små, så pinniga. Tom mina ben börja tyna bort, eller musklerna i mina ben, inte fettet tyvärr. Det hade ju varit en bonus men nejnej. Jag har snart inga muskler kvar. Måste bara börja träna snarast jag blir frisk annars dör jag nog allvarlgt. Jag ska springa sjukligt långt på vad fan heter det rull-löp bandet? Nåja jag ska iaf springa på det och ute på de snöklädda vägarna. Sen gymmet åh vad jag har saknat det. Sen ska jag även börja simma, ojoj. Jag ska göra av med så mycket energi som jag haft inom mig all denna tid. Egentligen har jag inte orkat någonting under min sjukdom. Har liksom bara känt att jag velat springa mil och lyfta vikter. Liksom som att det funnits någonting där som jag inte orkat göra utav med. Det var sjukt jobbigt.
Men mestadels har jag velat dö, aldrig komma tillbaka, skära av mig min hals, vad som helst för att få det att sluta. Nu snart kanske det är borta helt och hållet. Inge feber, inge ont i öronen längre, klara ögon, inge host, inte sjukligt ont i halsen (när jag menar sjukligt ont i halsen menar jag det, har aldrig i hela mitt liv haft söjna ont i halsen, seriöst.), inge snor, bara vara frisk.
Malte Boy kom hit idag för att Moa skulle rönka ryggen. Dock gick jag och la han direkt han kom hit typ och han sov länge med, men han är ju jobbig. Sen var han ju också lite sjuk, så han var extra jobbig. Dock är han inte riktigt ett sådant jobbigt barn så han var väl som normala barn som dom är när de är normala, dvs jobbig. Eller normala och normala, för mig som inte riktigt är hundra % än så var det jobbigt. Jag tycker tom det är jobbigt att gå upp för våran trappa. Den är inte ens lång, tragiskt. Men nu ska det sluta vara tragiskt och jag ska bli frisk, förhoppningsvis.
På lördag är det handbolls cup och jag kommer ju falla död i min säng sen på kvällen. Ofta jag ens orkar bry mig att jag faktiskt ska sova, jag kommer bara göra det. Tänk om det alltid var så, då skulle livet vara så enkelt. Eller jag skulle iaf få mycket mer sömn. Bara sova, som det var förr. Det var typ mitt intresse, att sova. Jag älskade att sova, då var det typ, åh sova skönt, då har vi en underbar dag framför oss. Nu är det typ fan ännu en dag har gått, plus massa tankar. Nåja ikväll ska jag försöka ta natt tidigt. Det har dock gått gode bra när jag varit sjuk, har att jag typ sovit 1/3 mer än jag brukar. Nå ja.. Nu ska jag läsa Guld Kompassen och sen ska jag S-O-V-A-! Natti natt

Only 31 days left
Vampire girl