Varje gång man får veta att en hunkig skådespelare är upptagen dör en liten bit inom en, haha. Jag förstår inte varför. Ofta man ens hade haft en chans. Ändå blir man upprörd och tänker fan också. Varje jäkla gång. Jag tycker det är dumt och helt sjukt töntigt men jag är desamma. Jag vet att det inte finns ens 1 % chans men ändå kan jag inte hjälpa att jag hoppas. Avslutar med ett citat från

Harvey Milk

You cannot live on hope alone
But without hope, life is not worth living